Safari i Kenya

Kenya och nationalparken Masai Mara står för själva sinnebilden av det vilda, vackra Östafrika. I princip allt som syns på naturfilmerna finns här. Lejonflockar och Thomssongaseller. Vildhundar och långbenta sekreterarfåglar. Elefanter och flodhästar. Och så det riktigt unika – sensommarens spektakulära migration då miljontals gräsätare förflyttar sig samtidigt för att nå nya områden med färskt gräs. 

Det här är andra gången i livet Travel Beyonds resekonsult Johanna Waleij är på en safariresa och första gången för hennes bror Kalle.

–      Ingen av oss hade varit i Kenya innan och safariupplevelserna här skiljer sig mycket från Sydafrika. I Sydafrika är det mycket växtlighet och många träd. I Kenya är det öppet savannlandskap med långsträckta vyer. I Sydafrika ser du kanske en giraff, eller två. I Kenya kan du se 40 på en och samma gång.

Det är något väldigt speciellt med att vara på safari. Känslan. Spänningen. Det finns inga garantier för vilka djur som tänker visa sig, och det är också det som är en del av tjusningen.  Men safari är mer än att bocka av stora djur på löpande band.

–      Många vill ju checka av sina Big Five till varje pris, men naturupplevelsen handlar om så mycket mer. För mig som har sett alla de stora djuren förut är det mer spännande att titta närmare på fåglarna och de små djuren. Samt att lära mig mer om den genuina afrikanska kulturen. Höra massajer sjunga och uppleva när sången kulminerar i deras imponerande jämfotahopp. Kenya är ju det ”riktiga” Afrika.

November anses egentligen lite sent för att uppleva migrationen i Kenya, men syskonen ser extremt många djur under sin resa.

–  Redan på väg från flygplanet till campen upptäckte vi leoparder och geparder. Då hade vi inte ens börjat safarin. Min brorsa var galet exalterad!

De första två nätterna bor Johanna och Kalle på rustikt lyxiga Elewana Elephant Pepper Camp i Mara North Conservancy, ett privat område strax utanför nationalparken Masai Mara. De har egen guide och jeep och sover i upphöjda canvastält med trägolv, privat badrum med rinnande vatten och egen veranda.

Fördelen med att bo utanför Masai Mara är att det är färre regler att förhålla sig till. Du är till exempel fri att åka i bushen och göra game drives alla tider på dygnet. Det är också mycket färre jeepar i rörelse. Du ser kanske max en annan bil om dagen. Dagarna är ganska lika. Man är ute när djuren är som mest aktiva: tidigt på morgonen och efter mörkrets inbrott. Däremellan tar du det lugnt på campen.

–      Vi ville maxa så vi höll ett högt tempo med många gamedrives. Både morgon-, eftermiddagsturer och night tours. Stjärnhimlen var fantastisk och att sen somna till ljudet av skrattande hyenor, fnysande bufflar och grymtande flodhästar är speciellt – en fantastisk del av vildmarksupplevelsen.

Långt ifrån alla safariresenärer får se en jakt på riktigt. Det är mäktigt. Förstummande. Och upplevelsen kan få magen att vändas ut och in om man är känslig. Johanna och Kalle har turen att redan andra dagen, på nära håll se två lejon fälla ett vårtsvin.

–      Det var coolt att se hur lejonen la upp jakten. Hur smarta och bra på att samarbeta de var. Jag är uppvuxen på en gård i Lappland så jag är inte så blödig när det gäller djur och brorsan jagar, men det är klart att inte alla uppskattar att bli vittnen till den blodiga verkligheten på savannen. Vissa måste helt enkelt dö för att andra ska överleva.

Efter två nätter i Mara North är det dags att byta boende och att resa in i Masai Mara. De två kommande nätterna bor syskonen på lyxlodgen Angama Mara, som hänger precis över kanten på Great Rift Valley.

–      Angama Mara var väldigt lyxigt. Fantastisk mat. Tältsviterna har glasväggar från golv till tak och det går nästan inte att bo med vackrare utsikt. Det var här många av scenerna från filmen "Mitt Afrika" spelades in och vi hade picknick precis på samma ställe som Robert Redford och Meryl Streep. Här fick vi även se en crossing. Så häftigt!

Att se en så kallad crossing är drömmen för många som besöker Masai Mara. I ett världsberömt frustande, brölande virrvarr av damm korsar enorma mängder av gnuer, zebror och antiloper Marafloden som är fylld av temperamentsfulla flodhästar och hungriga krokodiler. Inte sällan ligger lejon i bakhåll. Målet är att nå saftigt gräs och början på nytt liv på andra sidan. Det är en hejdlös show och en-gång-i-livet-upplevelse. Bästa tiden att se en flodkorsning är juli till september, men det finns alltid djur som har hamnat på efterkälken.

–      Djuren väntar in varandra för att minimera risken att bli uppätna. Vissa gäster kan ju få sitta parkerade en hel dag för att få se en crossing, men vi hade tur och behövde bara vänta i tio minuter. En modig zebra vågade ta första steget och sen följde alla de andra djuren efter. Krokodilerna var nog mätta just då för det vara bara en antilop som strök med. Tur att det inte var en zebra! Det hade känts jobbigt för mig som är hästmänniska.

Sista delen av resan tillbringar syskonen på vid kusten på Diani Beach.

–      Bara flygresan dit var en upplevelse. Piloterna satt barfota och det skumpade som i en buss. Till höger såg vi Kilimanjaros snöklädda bergstoppar.

Väl framme checkar de in i en villa på überlyxiga Alfajiri Villas och bor tre nätter med All Inclusive, egen infinitypool och butler. De dyker, snorklar och går på upptäcktsfärder i den vita sanden.  

Innan kvällsflyget hem till Sverige från Nairobi hinner de med att besöka David Sheldrick Wildlife Trust, som är ett rehabiliteringscenter för föräldralösa elefantungar.

– Jag ville ju hälsa på min elefant också!

Johanna älskar allt med elefanter. Deras skrovliga kroppar - deras gigantiska, men försiktiga fötter, skrynkliga vaggande rumpor, små, små ögon och stora öron. Johanna älskar elefanter för deras familjesammanhållning där gamla mormor står högst i rang, för deras empati och minne. Faktum är att hon älskar elefanter så mycket att hon sedan flera år tillbaka är fadder till en föräldralös elefantunge som heter "Enkesha". Elefantungen får de träffa i egen hög person på centret.

- Elefantungar är otrygga och hjälplösa utan sin mamma. De kräver skötare 24 timmar om dygnet, veterinärvård, sällskap när de sover och flaskmatas med en speciell mjölkblandning för att överleva. På Sheldrick’s fostras ungarna tills de är ungefär 3 år och återanpassas samtidigt på olika sätt till det vilda. Dagtid minglar de med vilda flockar i Nairobi National Park, men skötaren är aldrig långt borta.

Vill du också adoptera en föräldralös elefantunge? David Sheldricks Wildlife Trust anses ha världens mest framgångsrika program för räddning, rehabilitering och skydd av vilda djur med fokus på elefanter. För så lite som 50 USD om året kan du stödja centret och ge utsatta djurungar en framtid i det vilda. Det kan handla om elefanter som fastnat i fällor, skadeskjutits eller av någon anledning har förlorat sin mamma och därmed dör om de inte omhändertas.  Läs mer om elefantadoption här!