Vildmarksäventyr i Botswana

1 av 13

Hur känns det att somna till en flodhästs knarrande läte? Till en serenad av skalbaggar, grodor och cikadors klickande och klockande? Hur känns det att somna till ett lejons djupa rytande med vetskapen om att det enda som skiljer dig från den afrikanska vildmarken och alla ljud är en millimetertunn tältduk? Det frågade vi Anna Ekenstein som nyligen kom tillbaka från ett väldigt annorlunda safariäventyr i Botswana.

Anna provade på så kallad glamping, glamourös camping. Vildmarksliv, men med bekvämligheten att sova i en skön säng, slippa dela badrum med andra och släpa på all utrustning. Den mobila basstationen med tre rustika tält byggdes upp för varje stopp utom det sista och de tillbringade två dygn på varje plats under den åtta dagar långa expeditionssafarin genom Chobe Nationalpark, Savute och Okavangodeltat.

Botswana är ett av de länder i världen som ligger allra längst fram när det gäller ekoturism och har satsat på en strategi som kallas för ”low-volume high-end tourism”. Den innebär att det ofta kostar betydligt mer att åka på safari till Botswana än att ta en paketresa till något grannland som är mer inriktat på massturism. I gengäld får du som besökare uppleva total avskildhet och ensamhet i naturen. En helt orörd vildmark som du dessutom bidrar till att utveckla och bevara eftersom stora summor återinvesteras av safariföretagen för att skydda vildmarken samt hjälpa djuren och lokalbefolkningen.

På andBeyonds klassiska expeditionssafari, som inleddes med magnifika Viktoriafallen, fick Anna uppleva en spännande mix av både land- och vattenaktiviteter såsom game drives med jeep, flodbåtsturer och kanotfärder. Resesällskapet bestod endast av Annas 23-åriga dotter, ett australiensiskt par i 75-årsåldern och en ensamresande kvinnlig dataingenjör från Tyskland. Varje avgång har nämligen minst två och max sex deltagare för att säkerställa att alla får fönsterplats under jeepsafariturerna.

Anna, varför valde du en sådan här safariresa?
Jag har tidigare haft mycket fokus på sol och bad under mina resor, men börjar mer och mer uppskatta olika aktiviteter. Jag har varit på så kallad lyxsafari i Sydafrika ett par gånger, men den här gången sökte jag något annorlunda och var fast besluten att dessutom kliva ur min bekvämlighetszon. Både att bo i tält och att bo i bushen var helt nytt för mig.

Vilken typ av resenär ska man vara för att uppskatta glamping i Botswana?
Man ska definitivt vara äventyrligt lagd, gärna uppskatta att fotografera och värdera närheten till djur och natur högt. Du bor bekvämt i bushen, men det är inte fråga om lyx i vanlig bemärkelse. Det finns ju inte rinnande vatten eller elektricitet, utan är mer naturlyx. Det unika är att du bor i det vilda och har djur runt omkring dig hela tiden. Oavsett om du ser dem eller inte.

Hur kunde en dag se ut?
Vi blev väckta 05.30 varje morgon. Klockan sex serverades frukosten som bestod av rostat bröd, äggröra, knaperstekt bacon, müsli och yoghurt. Ofta även färsk frukt. Vid sjutiden satte vi oss i jeepen och gav oss ut på en game drive. I matsäcken fanns alltid kaffe och muffins eller skorpor. Vi var tillbaka vid campen vid 12-tiden för lunch och de dagar vi inte bytte camp hade vi vilotid fram till 15. Då satt jag ofta med fötterna i ett kallt fotbad och läste en bra bok. Innan nästa safaritur serverades afternoon tea med nybakad sockerkaka. Vi var tillbaka igen vid 19-snåret och då tog vi varsin bucket shower innan drinken vid lägerelden. Middagen som serverades innehöll alltid tre rätter och efter den eskorterades vi till tältet eftersom det hade blivit mörkt. Klockan 22 sov vi sött i våra sköna sängar.

Vilka djur såg ni under resan?
Massor. Elefanter, flodhästar, krokodiler, geparder, leoparder, lejon, impalor, afrikansk vildhund, kudos, hyenor, bufflar, giraffer, zebror, antiloper, apor och mängder av fåglar. Jag har säkert glömt någon art. Det enda av de stora fem vi inte såg var noshörning.

När är det bäst att åka?
Vi åkte i slutet av april, när regnperioden var över. Då var naturen frodigt grön och jättevacker. Högsäsongen är mellan juni och september då amerikanerna har semester. Vår ranger sa att september till november är bäst för safari och jag gissar att det torkan som gör det lätt att hitta och se djuren.

Hur reste ni dit?
Vi började med ett dygn i Johannesburg och flög sedan till Viktoriafallen där vi passade på att tillbringa ytterligare ett dygn. På morgonen dagen efter blev vi hämtade med en förbokad bil som körde oss till Kasanes flygplats där vi träffade upp våra medresenärer. Safariäventyret startade med en flodbåtsfärd på Chobe River. Redan där såg vi elefanter, fåglar, flodhästar och krokodiler. Till Okavangodeltat reste vi med ett litet Cessnaplan med 12 platser och scenerierna från ovan vid inflygningen är ett minne för livet. Som ett grönblågult glittrande pussel med kanaler, träskmark, laguner, öar, betande elefanter och kristallklart vatten.

Vilka ögonblick från resan kommer du bära med dig resten av ditt liv?
Vi gjorde en oförglömlig kanotfärd med mokoros i Okavangoflodens vackra vattenvägslabyrinter. Mokoro är en liten kanot urholkad från trädstammar som styrs likt en gondol. Det var en obeskrivlig känsla att sakta glida fram på vattnet i kvällningen. Jag kommer också att minnas alla stjärnhimlar och solnedgångar, men speciellt en där solen färgade himlen alldeles rosa. Vi fick varsin ”sundowner” och lite snacks medan vi avnjöt vyn över deltat. Fullkomligt magiskt! Sen har minnet av en leopardmamma som busade med sin unge i träden etsat sig fast. Jag är fascinerad av katter och kattdjur så det var verkligen en höjdpunkt.

Var resan till Botswana som du trodde att den skulle vara?
Den var bättre! Jag hade heller inte reflekterat över vad nio dagars avsaknad av mobiltäckning gör med det mänskliga sinnet. Man blir hundra procent närvarande i nuet och tar in upplevelserna med varenda cell i sin kropp. Det påverkar ju relationsbyggandet positivt också eftersom det inte finns några störningsmoment. Stämningen bland oss fem blev snabbt intim och väldigt familjär. Varje kväll innan middagen samlades vi vid lägerelden och pratade om allt vi upplevt under dagen. Ingen satt med näsan i mobilen och vi har faktiskt fortfarande kontakt.

Var det någonting som förvånade dig med resan?
Kanske att personalen vid varje camp kunde laga så bra mat. Det fanns ingen elektricitet. Ändå fick vi nybakat bröd tre gånger om dagen. De använde både öppen eld och bushugnen. Hygienen var på topp och alla var friska under hela resan. Min dotter är vegetarian och en av kockarna lagade den godaste vegetariska lasagnen jag någonsin har ätit. Jag fick receptet på den sen.

Såg du något dramatiskt hända, en jakt eller så?
Jag såg aldrig något djur döda ett annat, men såg flera krokodiler kalasa på en död flodhäst. De hade slitit upp magen och var halvvägs in i kadavret. Jag stod med kikare och trodde att jag såg på en skräckfilm.

Kände du dig någonsin otrygg?
Aldrig. Första natten låg jag stel som en pinne i sängen och lyssnade på alla ljud med skräckblandad förtjusning. Det var lite ovant, men jag var aldrig rädd. Varje morgon vid frukosten pratade vi om nattens alla läten och fick förklaringar på vad som var vad. En morgon fick vi höra att en leopard hade gått genom campen under natten, men inte ens då kände jag mig otrygg. Jag hade fullt förtroende för vår ranger och den erfarna personalen på varje camp. Så länge man inte lämnade tältet efter mörkrets inbrott var man säker. Det fanns heller inga vapen i jeepen. Det behövs inte eftersom guiderna är så otroligt skickliga på att läsa av djuren. I princip är det riskfritt att åka öppen jeep bland vilda djur. De betraktar ett rullande fordon som ofarligt och är allmänt ointresserade. Enda undantaget när man åker bil är just elefanter. De vill dig sällan något ont, men kan ju välta en bil om de blir skrämda, uppretade eller har bestämt sig för att de ska fram precis där du har parkerat. Det var ett tillfälle då vår ranger beslöt sig för att inte stanna vid en elefanthjord. Han hade uppfattat någonting med en av hanarna. Något för oss okunniga helt irrelevant, men som han såg som en potentiell säkerhetsrisk. Jag är egentligen ormrädd och vi såg tre olika ormar från jeepen, men där och då kunde jag betrakta dem fascinerat på avstånd utan att hjärtat trillade ur halsgropen.

Har du ingenting negativt att rapportera om dina upplevelser?
I princip inte. Den största faran är också den minsta. Malariamyggan, men vi åt malariatabletter och jag fick bara ett enda myggbett under hela resan. Vissa stunder kunde jag känna ett behov av att få packa upp min väska och röra på mig ordentligt. Att ta en promenad själv var ju helt otänkbart av säkerhetsskäl, men jeepen körde bakom oss några gånger när det behovet blev som störst.

Kommer du att resa tillbaka?
Till Afrika, absolut. Speciellt till Tanzania och Ngorongoro-kratern som är nästa måste på min bucketlist. Det sägs vara helt storslaget att betrakta den enorma mängden av djur som förflyttar sig samtidigt under migrationerna och jag skulle gärna avsluta den resan med några nätter på Zanzibar för att smälta alla intryck.

 

Nyhetsbrev
Ta del av våra erbjudanden, inbjudningar och reseinspiration via e-post och/eller telefon.

Kontakta oss

Ring oss

+46 8 54 50 59 50 Prata med en av våra reseexperter.
Öppet mån-tors 09.00–17.30
och fredagar 09.00–17.00.

Kontakta mig

Maila oss

info@travelbeyond.se