Big Love i Uganda

1 av 16

Vart åker den som redan har upplevt traditionell safari i Afrika och som söker en annan typ av djur- och naturupplevelse? Vi vet – till Uganda. Kontinentens bäst bevarade hemlighet rymmer allt från gorillor och trädklättrande lejon till vackra sjöar, djupa regnskogar och kilometerhöga vulkaner.

Att se bergsgorillor har stått på Annika Björkroths bucket list i flera år och under 10 fullmatade dagar i maj gjorde hon slag i saken. Resan med maken och bästa vännerna planerades ett helt år i förväg eftersom man i god tid bör säkra upp tillstånden att få komma in i nationalparken där bergsgorillorna lever. Innan dess är det svårt att planera resten av arrangemanget.

Ett okänt turistresmål fyllt med skatter
Som turistresmål är Uganda fortfarande okänt för många, men landet är rikt som få på upplevelser och naturlig skönhet. Här finns det mesta man kan önska sig av en resa till Afrika, från kontinentens högsta bergskedja, mest gästvänliga människor och största sjö till nationalparker fulla av lejon och elefanter, utan att för den sakens skull ha påverkats negativt av turism. 

De 14 gorillafamiljerna som bor i Uganda utgör över hälften av världens gorillapopulation och övriga hälften är fördelad i Treriksröset mellan Kongo och Rwanda. I Uganda bevakas de habituerade gorillorna dygnet runt i skyddssyfte och endast åtta turister om dagen tillåts att under en timme om dagen komma i närheten av dem. Gorillaturismen omsätter cirka 20 miljoner dollar om året, vilket gör det till den viktigaste exportinkomsten efter kaffet i den här regionen.

Skillnaden mellan gorilla-spårning i Rwanda och Uganda
Det sägs att det egentligen är lättare gorilla-spårning i Rwanda. Bilvägarna från flygplatsen i Kigali till foten av berget är bättre, det går snabbare att hitta gorillor och vegetationen är lättare att röra sig i så det blir inte lika svettigt och fysiskt krävande. Men gorillapopulationen är större i Uganda, det finns fler familjer och därmed fler licenser att sälja.  Rwanda har marknadsfört sig som lyxsegmentet när det gäller gorillor med mycket exklusiva lodger och licenser som kostar 1500 dollar per gorillabesök. I Uganda är boendet mer rustikt även om standarden är hög, men de har inte samma höga svansföring. En gorillalicens i Uganda kostar betydligt mindre, 600 dollar, och en annan stor fördel med att välja Uganda, är att det finns så mycket att se utöver gorillorna, fler nationalparker och fler naturupplevelser.

Travel Beyonds egen Afrikaexpert
Annika är så nära Afrikaexpert man kan bli. Hon har flera gånger under åren i resebranschen besökt Botswana, Kenya, Namibia, Sydafrika, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. När hon återvänder från Uganda är hon märkbart tagen. Hon ser rakt igenom lycklig ut när hon berättar om sin resa och det är tydligt att hon har tagit landet till sitt hjärta. 

Var det som du trodde att det skulle vara?
Jag var ju väl förberedd mentalt för gorillamötet och det var mäktigt, men det som förvånade mig mest var det vackra landskapet och de vänliga människorna. Glädjen i deras ögon.

Har du fått en ny Afrikafavorit?
Ja. Första safariresan är förstås det som gör störst intryck på en person och för mig var det Zimbabwe, men efter den resan kommer Uganda. Kanske för att det var så annorlunda. Utsikten över Virungabergen är magisk – vid skymning blir de blå. Efter gorillamötet åkte vi längs hela östsidans nationalparker med skiftande landskap. Det var grönt, kuperat och makalöst vackert. Påminner mycket om Costa Rica. Inte alls som övriga Afrika. Vi färdades också med båt på vulkansjöarna bland krokodiler och flodhästar och såg mängder av fåglar – små, stora, färgglada, vackra och fula. Är man inte intresserad av fåglar blir man garanterat det i Uganda.

Hur gick mötet med bergsgorillorna till?
Vi åkte bil i drygt 20 minuter och blev avsläppta vid en stig på ett berg, 2000 meter över havet. Där startade vår vandring nedåt i terrängen. Så fort vi kom in i nationalparken ersattes plantage och odlingar av skog och vildmark och då var det machete som gällde för att ta sig fram. På en slänt, nere i en dal vid en älv mötte vi ganska snabbt en gorillafamilj som väldigt nyligen hade introducerats för människor och därför var lite skygga. Gorillorna var varken rädda eller obekväma i situationen, men de rörde på sig hela tiden så vi fick halka efter i skogen i full fart! Vi hade turen att få se den största silverryggen och den yngsta bebisen i hela Uganda. Bebisen var bara tre månader gammal! Totalt såg vi sex av 13 medlemmar i silverryggens familj.

Varje gorillagrupp har ett komplicerat rangsystem, men högst upp är alltid en silverrygg – alfahannen, ledarnas ledare. Det är han som parar sig med honorna, han som leder flocken och försvarar den.

Hur kändes det att vara sju meter ifrån en silverrygg?
Det var bara wow! Tiden stannade upp. Jag tror inte jag tänkte så mycket, utan jag försökte bara ta in upplevelsen.  Glädjen rusade som kolsyra i kroppen. Folk har frågat mig i efterhand om jag var rädd för ormar, spindlar eller andra djur i den täta vegetationen, men man tänker inte på det. Dessutom är det få farliga djur som lever på 2000-meters höjd. Jag kan inte minnas några störande insekter heller. Bara känslan av att få se ett sådant magnifikt djur på nära håll i sin naturliga miljö. Hanen i flocken vägde 230 kg, men rörde sig så smidigt i skogen. Mycket smidigare än jag!

Fick ni chansen att se trädklättrande lejon också?
Ja, lejon kan man ju se på många olika håll i Afrika, men lejon som klättrar – och sover – i träd är desto ovanligare. Vi såg totalt åtta stycken i Queen Elizabeth National Park.  Fyra fullvuxna och fyra ungar.

Hur var det att träffa schimpanserna i Kibale?
Väldigt annorlunda jämfört med bergsgorillorna. Det var lättare spårning eftersom marken var platt och undervegetationen mindre. Schimpanserna är betydligt vanare vid människor. De satt och groomade varandra helt avslappnat och jag fick nästan en känsla av att vissa av dem poserade när vi tog kort.

Vilket minne från resan bär du med dig resten av livet?
Det är ju mötet med gorillorna, men även de söta barnen vi mötte i byarna. Människorna var så oförstörda, varma, nyfikna, glada och genuint välkomnande. Jag vet inte hur många barn jag ville adoptera.

Vilken typ av resenär ska man vara för att uppskatta en resa till Uganda?
Jag rekommenderar Uganda till allt och alla. Speciellt till personer som har varit mycket i Afrika och åkt på traditionell safari i de andra länderna. Uganda är landet för resenärer som vill uppleva en annan typ av safari. Där finns ju elefanterna, lejonen, girafferna och flodhästarna, men du åker inte dit primärt för att se Big Five för det kommer du inte göra på ett och samma ställe. Till Uganda åker man för andra djur- och naturupplevelser. Naturen och landskapet är helt annorlunda än i södra Afrika. Bergigt, kuperat och frodigt grönt.

Hur reser man dit och hur bodde ni?
Emirates, Qatar Airways, Air France och Ethiopian Airlines har jättebra flygtidtabeller med humana flygtider. Under våra tio dagar i Uganda bodde vi på sex lodger; bland annat Clouds Mountain Gorilla Lodge, Kyambura George Lodge och Baker’s Lodge. Max två-tre nätter på varje plats.

Kommer du att återvända eller är du ”klar” med Uganda?
Det var en park längst upp i norr som vi inte hann till – Kidepo Valley som ska vara helt fantastiskt. Jag skulle heller inte ha något emot ett återbesök hos gorillorna.

 



Nyhetsbrev
Ta del av våra erbjudanden, inbjudningar och reseinspiration via e-post och/eller telefon.

Kontakta oss

Ring oss

+46 8 54 50 59 50 Prata med en av våra reseexperter.
Öppet mån-tors 09.00–17.30
och fredagar 09.00–17.00.

Kontakta mig

Maila oss

info@travelbeyond.se