Safari i Tanzania Blogg

Anna Ekenstein tillbringade nyligen nio fullspäckade dagar på safari i Serengeti – en studieresa som förutom game drives och walking safaris innehöll besök på många olika camper och lodger. Annas uppdrag var att säkerställa att agenten, upplevelserna och boendet vi på Travel Beyond rekommenderar i området, håller absolut toppklass.

Få platser är så förknippade med afrikansk safari som Serengeti i Tanzania och det finns många anledningar att resa hit. Här finns många olika typer av vilda djur i hög koncentration, omväxlande natur, möjlighet att kombinera safarin med barfotalyx på paradisön Zanzibar och bra boende. Från resortaktiga camper till små, personliga palats vid jättekratern Ngogorongoro och de mobila lägren som följer de stora hjordarna. Tältlodgerna ger en närmare känsla till naturen. Det känns som du är mitt i den – vilket du också är.

Under juli till oktober är norra delen av Serengeti National Park scen för det mäktigaste djurskådespel naturen kan erbjuda – den stora migrationen. Då vandrar mellan 1,5 och 2 miljoner gnuer, zebror och antiloper över savannen mellan Serengeti och Masai Mara, på jakt efter mer frodigt bete och i deras fotspår kommer de stora rovdjuren. Har du tur får du även se när gräsätarna korsar Mara-floden som kryllar av hungriga och mycket förväntansfulla krokodiler.

Annas dagar började tidigt, oftast med kaffe och hembakat bröd innan solen gått upp, och slutade med sundowners strax innan solen försvann ner bakom horisonten. På kvällarna tändes brasor vid lägerplatserna, och nattens ljud färdades under den klara stjärnhimlen. Gnuernas brölande och lejonens dova rytande hördes på flera kilometers avstånd. Vid ett tillfälle, på Serengeti Safari Camp, var en modig hyena faktiskt ända framme vid buffébordet och nosade innan den blev bortjagad av personalen.  

Hur såg resans upplägg ut?
Jag flög med Qatar Airways till Doha och sedan vidare till Kilimanjaro. Jag provade en Q Suite på planet – min egen lilla hytt, vilket var en helt fantastisk start på resan. Efter en gemensam middag med gruppen och hotellövernattning i Arusha började vi vår nio dagar långa jeepsafari med stopp i olika nationalparker längs vägen. Vi var en liten grupp som bestod av reserådgivare och återförsäljare från USA, Kenya, Tanzania och London.

Var det slitsamt att resa med bil alla sträckor?
Nej, det tycker jag inte. Jag visste vad jag gav mig in på efter Botswana-resan och man ser ju så mycket längs vägen. Vi fick bara ha lätt packning, men lämnade in kläderna för tvätt på varje lodge. Det ingick.

Vilken park besökte ni först?
Tarangire National Park, som är känd för sitt stora bestånd av afrikanska elefanter och sina baobabträd. Vi bodde på ett tältcamp som heter Kuro Tarangire Camp och gjorde bland annat en walkingsafari med beväpnad guide ute i bushen. Det enda djur vi såg på riktigt nära håll vid det tillfället var en nyfiken hyena. Vi tittade på varandra en lång stund innan hon bedömde att vi var ointressanta och vände om.

Hur var Serengeti?
Precis som jag hade föreställt mig – öppna vidder, ändlösa slätter, enstaka träd här och där och mycket djur. Som landskapet i Lejonkungen. Vi såg alla ”The Big Five”, men den största upplevelsen här var känslan av att stå på Ngorongoro-kraterkanten och blicka ut över det sagolikt vackra landskapet. Att se allt från ovan var så mäktigt. Storheten. Oändligheten. Jag blev tårögd. Det är ögonblick som har etsat sig fast och som jag kommer bära med mig hela livet.

Berätta mer om Ngorongorokratern!
Den är världens största torra vulkankrater och ett av Afrikas sju underverk. En vulkan hade ett utbrott här för 2,5 miljoner år sedan och platsen är nu hem för omkring 25 000 vilda djur inklusive alla av The Big Five. Vyn över kratern är slående. Som en gigantisk grön skål med lite skvalpande vatten i botten sträcker den sig så långt ögat kan nå.

Vilka var resans andra höjdpunkter?
När vi fick stifta bekantskap med masaierna. Första dagen på Entamanu kom ett 20-tal unga masaiflickor för att sjunga och dansa vid deras heliga träd med förhoppning om regn. De gick till fots från sin by, fyra timmar dit och fyra timmar hem igen. Förstå vad långt! Men morgonen efter kom regnet som på beställning. Då blev jag så glad att jag nästan grät. Vi träffade även en masai som tog oss till sin by. Han berättade om sitt liv under en och en halvtimmes promenad i bushen och vår väg kantades av zebror och giraffer. Väl framme fick vi gå in i deras små runda hus som är byggda av kobajs och lera. Det var på riktigt. Inte gjort för turister som det kan vara på andra ställen. Jag tänkte på det där med kläder. Masaierna klär sig i färgglada skynken för att skrämma bort djuren och vi turister klär oss i ljusa safarikläder för att locka till oss vilda djur.

Kände du dig någonsin otrygg på resan?
Aldrig. Men det är klart, det var inte jättekul när vår ranger såg en pytonorm. Han ville att vi skulle få se ormen på riktigt nära håll och råkade då köra ner bilen i ett hål där däcket fastnade. Där satt vi alltså fast – i ett hål med en pytonorm som var så stor att jag inte såg var den slutade. Som tur var fick vi hjälp att komma upp av en annan safarijeep och då tror jag att alla andades ut.

Fick du se någon flodkorsning?
Vi hoppades få se en crossing, men just under de timmarna vi var på plats vid Mara River var det inga djur som vågade försöka ta sig förbi de hungriga krokodilerna som lurade i vattnet.

Hur bodde du?
Under mina nio dagar i Tanzania bodde jag på fem olika camper, den sista – Lamai Serengeti, hade det mest luxuösa boendet med pool. Reser du vid rätt tidpunkt mellan juli och oktober, har du chansen att uppleva de stora migrationerna direkt från verandan i din egen svit. Agenten som vi reste med, Nomad Tanzania, har två mobila camper; Serengeti Safari Camp 1 och 2, som de flyttar för att följa migrationen. 

Sista dagarna av resan tillbringade du själv på Zanzibar, hur var det?
Det var fantastiskt skönt att bara landa i en solstol där och smälta alla intryck i fyra nätter. Jag hade kunnat snorkla i det mintgröna vattnet, segla med en dhow, åka på kryddtur eller gå på guidad vandring och spana efter aporna i Jozani Forest, men det får bli nästa gång. Den här gången nöjde jag mig med att koppla av vid poolen, äta gott och promenera längs de vita stränderna. Vid ebb var det till och med folk som cyklade på dem och gick ut till reven utanför kusten. Jag gjorde en utflykt till världsarvsskyddade Stonetown innan hemresan och där hade jag velat hinna göra mer än att besöka en grönsaksmarknad och en plats där man hade slavhandel på 1800-talet.